

Sammanfattning av artikeln “Kamala Harris Didn’t Lose Because of Racism” (Jacobin, 2025-06-18):
Kamala Harris förlorade inte presidentvalet 2024 enbart på grund av rasism eller sexism. Touré F. Reed menar att det är förenklat moraliserande att hävda det, och att det skymmer mer grundläggande problem i Demokraternas politik och det amerikanska klassamhället.
Harris underpresterade inte främst bland vita väljare – tvärtom hade hon större stöd än Bill Clinton 1992 och Obama 2012 – utan bland unga, män och minoritetsväljare. Hon tappade särskilt bland svarta och latinska män. Artikeln hävdar att detta inte enbart kan förklaras med misogynoir, utan handlar om bristande förtroende, kort kampanjtid, otydlig politik, missnöje med Gaza-kriget och Demokraternas elitstrategi.
Reed kritiserar det antirasistiska moraltal som vuxit sig starkt sedan George Floyd 2020 och menar att det ersatt klasspolitik med identitetspolitik. Han visar hur samma moralism på 1990-talet gjorde att både svarta och vita stödde Clintons hårda kriminalpolitik, trots att den ökade rasojämlikheten. Genom att reducera problem till rasism i största allmänhet, undviker man krav på ekonomisk omfördelning och stärker därmed kapitalismens ojämlika struktur.
Rasism är en verklig kraft – men inte en mystisk, oföränderlig kraft. När demokratiska ledare använder identitet för symboliska vinster (som när Biden valde Harris främst för att hon var svart kvinna) utan att driva reformer för välfärd, jämlikhet och trygghet, riskerar det slå tillbaka. Trumpismen bygger på rasism, men också på missnöje med den ekonomiska ordningen. Om vänstern bara fokuserar på moral och symboler riskerar den lämna fältet fritt för högern.
Källa:
Touré F. Reed, “Kamala Harris Didn’t Lose Because of Racism”, Jacobin (2025-06-18)
https://jacobin.com/2025/06/kamala-harris-2024-election-racism-democratic-party
Inlägget Antirasism och jämlikhetspolitik måste komplettera varandra hos Demokraterna dök först upp på Red Justice.