Hur kan man som kvinna älska en man? Hos 1900-talets feministiska tänkare ligger frågan om den romantiska kärleken alltid därunder och skaver, som en sten i skon. Simone de Beauvoir ville frigöra oss från den, Suzanne Brøgger frälsa oss från den, Shulamith Firestone expandera den, Adrienne Rich rikta om den.
Sedan millennieskiftet har både politiken och världen förändrats. Men frågeställningen om möjligheten att som kvinna älska en man består. Så förklaras hur en feministisk bok om kärlek utgiven första gången år 2000 nu blivit stor på Tiktok. Samma år som hon dog, 2021, seglade den amerikanska kulturkritikern och författaren bell hooks ”Allt om kärlek: nya visioner” upp på New York Times bästsäljarlista. När Brombergs i sommar återutger den på svenska, med nytt förord av Valerie Kyeyune Backström, sticker den ut i dagens cyniska kärleksdiskurs.
Låt oss göra ett snabbt återbesök till tiden då den skrevs. Efter terrorangreppet mot New York 11 september 2001 var det amerikanska imperiets hegemoni i gungning. Världen över protesterade människor mot George W Bushs krig i Irak. När han kom till Sverige och EU-toppmötet i Göteborg fyllde demonstranter gatorna. Polisen svarade med skarpa skott, och illustrerade förfärande träffsäkert just den form av vit, manlig maktutövning som den unga generationen var i full färd med att organisera sig emot. I det tidiga 00-talets rörelse för global rättvisa drömde man inte bara om Tobinskatt. Man betraktade också en framtid fri från rasism och sexism som rimlig att begära.
Ett kvarts sekel senare framstår ”Allt om kärlek: nya visioner” tydligt som en produkt av just dessa politiska strömningar, överförda och tillämpade på vardagslivets gäckande metafysik. Gloria Jean Watkins, som bell hooks hette egentligen, var en av sin tids mest profilerade tänkare i skärningspunkten mellan kön, ras, etnicitet, sexualitet och klass. Född 1952 och uppvuxen i det rassegregerade Kentucky hade hon tagit sig hela vägen in i akademin. Sin debut, den banbrytande ”Ain’t I a woman: black women and feminism”, började hon på redan som 19-årig Stanford-student. När portalverket ”Allt om kärlek” kom ut var hon i medelåldern och kunde förankra texten i egen livserfarenhet.
Sitt begär efter kärlek spårar hooks till uppväxten. ”Det var frånvaron av kärlek som fick mig att förstå hur mycket den betydde”, skriver hon och knyter därmed redan i bokens inledning an till hypotesen om att anknytningsmönster etablerade i barndomen formar vårt kärleksliv. Den känner dagens läsare igen från exempelvis den av mången relationscoach rekommenderade storsäljarboken ”Hemligheten” av Dan Josefsson och Egil Linge. Hooks vänder dock inte insikten om att hon vuxit upp i en kärleksfattig familj till skuldbeläggande.
I stället vecklar hon ut vad hon ser som ett i samhället allestädes närvarande underskott på kärlek till en skarp kritik mot patriarkatet: ”På den här jorden har egentligen ingen tillfälle att lära känna kärleken, eftersom det är makt och inte kärlek som hör till ordningen för dagen”. Detta upprätthållande av vit, manlig dominans omöjliggör en jämlik samvaro mellan människor, menar hooks. En omformulering av hur vi förhåller oss till varandra, inte bara i den heterosexuella parrelationen utan i samhället som helhet, behövs för att vi ska kunna tillgodogöra oss ”kärlekens alla dimensioner”. Hooks föreslår: en kärleksetik.
Under rubriker som ”Rättvisa”, ”Ärlighet” och ”Gemenskap” formulerar hon den varsamt och fritt från ironi. Det intellektuella stoffet hämtar hon till stor del i den ofta utskällda självhjälpslitteraturen. Flitigast citerad är den amerikanske psykiatrikern M Scott Peck, som i sin bok ”Den smala vägen” från 1978 definierade kärlek som ”en viljeakt”. Där tar hooks sin utgångspunkt. Hon slår fast att den som tänker på kärlek som en handling också kommer att använda ordet med en innebörd som bär med sig ansvar och förpliktelse. ”För att känna sann kärlek måste vi investera tid och engagemang”, förklarar hon, och förkastar därmed den romantiska föreställningen om den sanna kärleken som något som bara drabbar oss: ”Sanningen är att sann kärlek bara handlar om arbete.”
Ett sådant påstående kan låta klichéartat. Det samma gäller för budskap som det om självuppskattning, om vikten av att älska sig själv för att kunna älska någon annan. Men ”Allt om kärlek” skiljer sig på en viktig punkt från den genomsnittliga självhjälpslitteraturen. Hooks är motståndare till individualism. Även om man aldrig kan ta miste på hennes engagemang för kärlek individer emellan, bär hennes definition av begreppet potentialen att sträcka ut sig över en mängd människor och fält. Så som hon använder ”kärlek” kan den finnas överallt: i en vänskap, en storfamilj, en arbetsplats, en församling, ett lokalsamhälle, en hel värld. Hon kallar det en kärleksetik, en position från vilken vi närmar oss kärleken ”fria från vår besatthet av makt och övervälde”. Men man skulle lika gärna kunna kalla det en kärleksideologi.
Den sortens vida anspråk ser man sällan bland de feministiska texter som skrivs om kärlek i dag. Det senaste decenniets diskurs har i stället dominerats av idén om den senmoderna kärleken som en marknad, pådriven av kapitalintressen investerade i dejtingsajter och reality-tv. Särskilt Eva Illouzs teorier om kärlekslivets varufiering och dess förödande konsekvenser för kvinnor har fått många straighta feminister att undra inte bara om det är möjligt att som kvinna älska en man, utan om det helt enkelt inte är enklast att sluta försöka.
Konservativt motstånd, representerat av ”soft girls” och ”trad wifes”, gör det frestande att retirera till cynism. Kanske är det därför som de unga på Tiktok har hittat bell hooks? För vad ”Allt om kärlek” visar är faktiskt en helt konkret väg framåt. Den är en bok från av en författare som trodde benhårt på att kärlek är möjlig. Som vågade tänka och skriva fram något så sällsynt som en dröm om en annan, bättre värld.
Läs fler texter av Sara Martinsson och andra av DN:s bokrecensioner
